Vi vill tacka alla som deltog i kampanjen om samma förmåner i den svenskspråkiga studentkalendern som i den finskspråkiga. Om någon ännu vill framföra sin feedback kan man göra det till Ylioppilaslehti via deras hemsida. Det är de som sköter kalendern för Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS).
Samtidigt vill vi även be om ursäkt för att kampanjen tog upp väldigt mycket tid av Studentkårens informatör. Vi hoppas att Studentkårens medlemmar även i framtiden på eget bevåg skall ta kontakt med Studentkåren då det har något på hjärtat och inte enbart via större kampanjer. Studentkåren finns till för alla dess medlemmar och därför hoppas vi även att kåren kan se det positiva i att medlemmarna aktiverar sig för en fråga de anser viktig.
De flesta svenskspråkiga studenter bryr sig inte så mycket om hurvida de får en billigare glass eller ej, utan orsaken till denna kampanj handlade om att lyfta fram särbehandlingen av språkgrupperna. Vi har förstått att de olika kalendrarna säljs som skilda marknadsförningsplatser och att företagen själva får välja i vilkendera de vill marknadsföra sig i. På detta vis kan även företag välja att enbart marknadsföra sig till svenskspråkiga studenter.
Under de senaste årens försämrade ekonomiska läge har det dock blivit allt tydligare att de flesta företag väljer att marknadsföra sig enbart i den finska kalendern, då denna når ut till ett större antal studenter än den svenskspråkiga kalendern gör. Dock vill vi lyfta fram att studentkalendern listas av Studentkåren som en medlemsförmån, och det konstateras i HUS språkstrategi att ”Tvåspråkigheten förpliktar Studentkåren att erbjuda tjänster och sprida information på båda de inhemska språken.”
Många svenskspråkiga studenter har reagerat över att det finns olikheter i kalendrarna under de senaste åren. De har känt sig särbehandlade. Samtidigt är det dock synd att detta på grund av misstag i kommunikationen mellan oss, kåren och medlemmarna ej har framkommit tidigare.
Vi är fullt medvetna om att kåren ej kan tvinga företag att marknadsföra i bägge kalendrarna. Dock hoppas vi nu att Studentkåren kan utreda möjligheterna att kunna erbjuda alla sina medlemmar samma förmåner eftersom det även hör till kårens uppgifter att bevaka den svenskspråkiga minoritetens intressen. Vi är även beredda att diskutera möjligheterna om en gemensam, tvåspråkig kalender som är till för alla medlemmar oberoende modersmål.
Om detta dock visar sig vara ekonomisk olönsamt hoppas vi att Studentkåren i framtiden informerar de svenskspråkiga studenterna om olikheterna i kalendern så att de själva kan välja vilken kalender de vill ha. För många väger språket trots allt fortfarande tyngre än en glasskupong.